Crepaldi

Jag har nu börjat läsa boken. Det som slår mig först är tids skillnaden och de problem som finns. Men de som verkar jobbigast är hur lite de fanns att göra. Jag blir nästan rastlös bara av att läsa om hur lite det fanns att göra. Jag menar "Snälla mormor, tala en saga sa Martin" Hur ofta sitter vi nu för tiden oc lyssnar på våra äldre när de berättar sagor. Vi sitter framför datorn eller tv och är konstant upptagna. Allt de som barnen tycker är kul och de som de gör för att underhålla sig verkar så tråkigt. Sen de att vissa barn hade lös och hur folk satt och blev stup fulla på baren dit häst och vagn transporterar Ölen. Vi har förändrats så mycket på kort tid. Men jag säger inte att det är bättre nu när vi nästan har för mycket att göra och inte blir lika glada för små saker som Martin kan bli. Detta leder mig till tanken att vi kanske är bortskämda hela våran och våra föräldrars generation. Vi ugås inte heller med folk i vårat område jag känner ingen av mina grannar och umgås inte med några av deras barn. Alla mina vänner finns utsprida men vi håller ändå kontakten och ses. Vi har ju våra mobiler, bussar och tåg för att kunna åka runt och träffas eller bara prata med mobilen. Det får mig också att känna mig lite uppgiven över deras tillvaro då de hela tiden umgås och bor så tätt in på alla dina vänner och familje medlemar. Vi människor behöver frihet och möjligheter men vi börjar nästan bli bortskämda av all frihet och materiella saker.