Crepaldi

Jag har nu lite drygt 30 sidor kvar i boken och tycker fortfarande att den är så tråkig. Hela tiden handlar boken om hur han dricker vill bli en poet men att han inte får säga det så han låsas ta ett annat jobb istället. Han dricker toddy, köper sällskap och blir kär i varje tjej som går förbi honom. Börjar bli så uttråkad på det. Han klagar alltid också jag menar jag känner igen mig för på många sätt känns det som att jag själv lever en liknande livs stil men i framtiden och modernare. Men jag blir bara så trött på hans konstanta tjat om hur dåligt hans liv är, han är som en förvuxen tonåring han beter sig som att ingen förstår hur han känner sig och han sluter in sig i som en bubbla. Det gör att jag knappt vill läsa, jag sitter och försöker läsa boken på tunnelbanan till och från jobbet och jag måste erkänna att det är svårt att hålla kvar intresset i texten. Allt runt mig blir bara intressantare jag har upptäkt att mina ögon bara läser texten men mina öron och hjärna registrerar allt annat. Det är inte en bok som håller i längden eller alls, jag menar det känns som att den aldrig börjar. Jag vill se lite action liksom. Det senaste jag minns är hur han sitter med någon halv känd poet och dricker toddy tror jag med tanke på att det är hans favorit dryck, och denna peot sitter och skryter. Jag måste säga att jag tycker inte karaktärerna har tillräckligt bra historia bakom sig eller att dom är tillräckligt detaljerade. Ska läsa ut den idag tänkte jag så återkommer imorgon med min sista upppfattning av boken.

Jag tycker att det är intressant att se hur stora skillnaderna mellan hur vi lever nu och hur de var på den tiden är. Jag är ju nästan lika gammal som han är i det stadie av boken jag befinner mig i. Det som slår mig mest är hur utelämnad han är. Jag får en känsla av att han redan måste börja klara sig själv. Det känns så märkligt också att han kan ha såna planer och dyster framtids utsikt över sitt liv. Sen också hur deras nöjen ser ut. Vi har mest ändrat våra krav ur livet. Vi vill alla få saker hela tiden, de känns liksom som att dom är nöjda med det som dom har. Vi vill i våran tid alltid ha mer. Det är något jag faktiskt kan erkänna var bättre på den tiden. Att dom blev gladare för små saker. Vi är så vana vid att få så mycket att inget riktigt betyder något. Samt deras förhållande till varandra. Jag tycker att alla förhållanden som beskrivs i boken känns så kalla och stela. Nu för tiden litar du mer på dina kompisar och säger mer till dem. Här känns det som att dom aldrig riktigt öppnar sig. Nu för tiden kan folk liksom sitta och berätta sina hemligheter på bussen det känns som det var mer man höll inne. På bra och dåligt. Sen det här med att i alla generationer har vuxna sagt att den nya generationen är värre än den tidigare så var det inte på min tid. Det klassiska men vi har anpassat oss efter hur samhället ser ut eller anpassat samhället efter våra teknolgiska förändringar. Våran förändrade prioriteter och krav. Martin Birck satt säker och muttra om dagens ungdomar och vi kommer säkert också göra det. Men det är klart att de alltid kommer finnas visa ungomdar som gör dåliga och duma saker. Men sen kanske inte det innebär att det innebär att hela den generationen är dålig för det kommer alltid finnas idioter. Men det som vi genom alla generationer har sagt till våra barn är att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Men detta goda ideal visar boken att det inte funkar. Martin gjorde något gott och fick lida inte bara av dem som han skyddade killen ifrån men också från killen som han hjälpte. Detta är en hård sanning som ingen generation vill inse. Vi kommer ljuga om denna goda värld som inte finns.
Jag tycker att boken kan ha sina "moments" men den går för långsamt men samtidigt för snabbt de historier som berättas sägs för långsamt medans dom kan skippa flera år hela tiden jag har ingen aning om hur gammal han är där jag just nu läser men kan på ett ungefär förstår.

Jag har fortsatt läsa och tycker inte riktigt att den suger in dig i hisorien. Men det som har hänt är att han har vuxit upp och blivit äldre och med det mognat. Han började skolan där survival of the strongest agerade som uppfostran. Han visade sig snäll en gång genom att hjälpa en mobbare eller elak kille som höll på att bli slagen av några klasskamrater. Detta tror man ska vara bra men han förlorade bara på det och var tvungen att anpassa sig. Det verkar vara lite av en hård skol gång då inga vuxna riktigt la sig i och barnen uppfostrade varandra. Han började också glida isär från sin familj och började leva. Han blev ännu äldre och sex, alkohol och tobak började komma in i bilden som för de flesta i den åldern. Han ses ju som vuxen i stort sätt. Han började röka och sist jag läste satt han på ett café med sina kamrater och drack någon alkohol. Samt att han var med några tjejer som du senare förstår var prostituerade. De dansade runt någon staty och han var den enda som inte vågade eller ville ta en tjej och dansa med henne. Han är väldigt vuxen av sig och det känns som att han är för ung för att göra det han gör men jag antar att man blev "vuxen" mycket tidigare än vad vi blir nu. Han berättar också om sina sorgliga framtids planer att han vill bli olyckligt kär och i stort bli helt deprimerad och skriva dikter eller någon text. Han ser så tragiskt på sitt liv. Det har ju i stort precis börjat men han verkar redan trött på allt och har sin framtid så plannerad. Han verkar också vara väldigt osäker på kvinnorna i sitt liv. Han pratar om sin mamma och deras dåliga relation och hur han kysser en tjej i ciggarett butikens hand och att hon ser ut som hans dröm tjej. Samt en av de prostituerade som han och hans vänner dansar runt med. Han vågade aldrig ta steget att dansa med henne men han kommer hem och tänker på henne och vad hon gör nu. Det är klart att boken har börjat lite nu men tycker fortfarande inte att den passar som klassiker. Den är nästan för gammal redan nu och tror inte att den kommer funka om 50 år kanske. Det är klart att man kan känna igen sig i hur han levde för han är ju i samma ålder som jag just nu är men det är för stora skillnader. Men kommer diskutera det i mitt nästa inlägg.

Jag har nu börjat läsa boken. Det som slår mig först är tids skillnaden och de problem som finns. Men de som verkar jobbigast är hur lite de fanns att göra. Jag blir nästan rastlös bara av att läsa om hur lite det fanns att göra. Jag menar "Snälla mormor, tala en saga sa Martin" Hur ofta sitter vi nu för tiden oc lyssnar på våra äldre när de berättar sagor. Vi sitter framför datorn eller tv och är konstant upptagna. Allt de som barnen tycker är kul och de som de gör för att underhålla sig verkar så tråkigt. Sen de att vissa barn hade lös och hur folk satt och blev stup fulla på baren dit häst och vagn transporterar Ölen. Vi har förändrats så mycket på kort tid. Men jag säger inte att det är bättre nu när vi nästan har för mycket att göra och inte blir lika glada för små saker som Martin kan bli. Detta leder mig till tanken att vi kanske är bortskämda hela våran och våra föräldrars generation. Vi ugås inte heller med folk i vårat område jag känner ingen av mina grannar och umgås inte med några av deras barn. Alla mina vänner finns utsprida men vi håller ändå kontakten och ses. Vi har ju våra mobiler, bussar och tåg för att kunna åka runt och träffas eller bara prata med mobilen. Det får mig också att känna mig lite uppgiven över deras tillvaro då de hela tiden umgås och bor så tätt in på alla dina vänner och familje medlemar. Vi människor behöver frihet och möjligheter men vi börjar nästan bli bortskämda av all frihet och materiella saker.

Jag har nu läst lite drygt 20 sidor men har inte riktigt börjat komma in i boken ännu. Men det man först märker är hur många skillnader det var nu och då. Dom åker runt med häst och vagn, de rör sig liksom bara inom deras områden. Sen så är det ju språket som man också märker direkt är en skillnad men kommer tillbaka när jag har läst lite mer